Kognitiv beteendeterapi och Schematerapi
Genom psykoterapi får du en djupare förståelse för, kunskap om, och verktyg för att kunna hantera dina tankar och känslor på ett mer ändamålsenligt och tillfredsställande sätt. Till skillnad från exempelvis coachande samtal så är psykoterapi omgärdat av samma lagar som annan sjukvårdande behandling. Det skyddar dej som patient.
Du får här hjälp att komma i kontakt med dina grundläggande känslomässiga behov och att hitta verktyg till att varaktigt kunna klara av att göra förändringar i sättet att hantera olika livshändelser i stort och smått. Du får också en djupare förståelse för hur problematiska livsmönster uppstår och deras inverkan till att dina behov inte kunnat tillgodoses. Det kan då ge mod att göra förändringar. Målet är ditt välbefinnande och jag ger dig verktyg du behöver för att ta vara på dagen.
Att hantera livet
Barn föds med varierande styrka och robusthet att hantera svårigheter, s.k. resilience. Bakgrund och uppväxt kan samverka med negativa händelser. Hur våra känslor och behov bemötts under barnaåren, kvaliteten i relationerna, normerna och attityderna runtom oss, substansbruk och beroende, mobbing, hot eller våld påverkar psykiskt mående och hur vi hanterar det.
Här beskrivs kort hur det kan bli för två personer som båda förlorat jobbet och hamnar i kris:
Simone hade en god, trygg uppväxt. Hon förlorar jobbet på grund av någon yttre orsak, hamnar i kris. Får ångest med negativa tankar och mår dåligt. Hon vågar berätta om sitt lidande, och får därefter hjälp att ”komma på banan igen” genom stöd av andra i sin omgivning och en kortare samtalsterapi med fokus på "här -och -nu".
Robin är en känslig person, som har vuxit upp med bråk och problem hemma, blivit mobbad, har inte så många vänner utanför jobbet. Han har haft lite otur med relationer och känt sig lite utanför i olika sammanhang. När han förlorar sitt jobb på grund av arbetsbrist, hamnar han i en kris.
Robin kan ha svårt att helt tillgodogöra sig en kortare samtalsbehandling. Det finns inget nätverk omkring honom, han håller lidandet inom sig och försöker istället undvika det på olika kortsiktiga sätt. Det blir ett "livsklister", han tycker att han sitter fast och inte kommer vidare ur allt som är jobbigt.
Han har utvecklat s.k. känslomässiga sår, som uppstår på grund av brister i känslomässig bekräftelse och omsorg under uppväxten. Dessa "sår" gör att vissa problem blir återkommande i våra liv, de bildar s k scheman, eller automatiska beteendemönster, som aktiveras då olika faror, hot eller negativa tankar upplevs. För att slippa uppleva det som hotar och känns svårt, så utvecklar vi strategier som automatiskt fungerar som försvar och beskyddare. Vi flyr, går "på attack", gör tvärtemot känslan eller blir passiva för att hantera i stunden. Det är inte alltid hjälpsamt på lång sikt, men detta aktiveras automatiskt som en kortsiktig överlevnadsfunktion.
Alliansen i Schematerapi utgör en trygg bas för att förstå, undersöka, tillgodose de känslomässiga behoven, och att kunna arbeta för förändring av dessa icke-hjälpsamma livsmönster eller scheman. Robin behöver först få utveckla en känslomässig grundtrygghet och självständighet. Med detta menas att man inom rimliga ramar har ett empatiskt och bekräftande förhållningssätt till sig själv och andra, kan etablera nära hållbara relationer, har tilltro till sina förmågor samt nyfiket utforskar omvärlden och känner meningsfullhet i livet innan större förändringar blir möjliga att genomföra.
JENNY 38
Jenny med man och två barn, bor i villa, har en hund, ett bra jobb, har det bra utåt sett. Hennes pappa drack för mycket under hennes uppväxt, mamman som städade huset varannan dag och uppoffrade sig för familjen. Jenny tog ofta hand om småsyskonen. Hon är "bäst" på sitt jobb, men tycker att ingen ser hur hon kämpar. Hon förstår inte varför ångest, depression och stress plötsligt blir ett problem. Känner sig känslomässigt försummad, har blivit självuppoffrande såsom sin mamma. Orkar inte längre ens vara glad utåt. Jenny behöver valideras, få kontakt med sitt inre barn/sårbarheten, förstå genom visualiseringar och rollspel hur obekräftade känslor ligger kvar och kan ge ångest, förstå hur hennes ”inre barn” tycker att det nu hennes tur att få "något". Hon får i terapi träna på att våga närma sig och stå kvar i känslor, lära sig att där finns väg till att förstå och uttrycka sina känslomässiga behov. Därmed blir det också lättare för hennes närmaste att förstå och kunna stötta. En ökad insikt om hur problem uppstod till följd av medberoende, gör att det inte behöver gå vidare i generationer.
SARAH 28
Impulsiva Sarah känner sig ensam, övergiven i relationer. Ena stunden är hon godhjärtad, snäll och hjälpsam, för att i nästa stund flippa över och bli antingen ångestladdad, hon "gör för mycket", eller blir väldigt arg. Därefter kan det hända att hon ”stänger av” och drar sig undan. Ibland har hon självskadat för att lindra ångesten som kommer då de mycket hårda och negativa tankarna ger henne stor skam. Hon har tidigare levt med en destruktiv partner, ibland orkar hon inte ens ha längre fasta relationer. Då och då har hon distansförhållanden. Hon har tre barn från tidigare förhållanden. Hon är mån om sitt yttre, spenderar impulsivt pengar på "onödiga saker", kan bli arg inombords, skäms efteråt, det blir en loop av mörka tankar, självhat, varpå hon tröstar sig med telefonsurfande som självtröst. Hon glömmer ibland viktiga saker. Hon överkompenserar sina vänner med presenter, och tror att annars överger den henne. De vet i sin tur inte riktigt vilken sida av henne de ska träffa nästa gång, eftersom hon ter sig så skiftande i humöret. Det blir ofta en oro i arbetsgruppen på henns arbetsplats. Sarah behöver en lång terapi, för att lära mer om orsak och verkan, sina känslomässiga kärnbehov och sin anknytningsstil, att hitta bättre strategier och kunna bryta sitt destruktiva livstema och "livsklister". I terapin använder vi många olika arbetssätt och tekniker, bland annat från Gestaltterapi och anknytningsteorier. Men viktigast är kanske själva alliansen och terapirelationen.
KIM 21
Kim har efter gymnasiet mest suttit hemma vid sin dator, utan annat socialt engagemang, är blyg och har social ångest. Hen tycker att det är svårt med sociala relationer. Föräldrarna försöker hjälpa till, och har börjat prata om ”hur det ska gå”. Arbetsgivare tyckte att hen borde "söka hjälp". Här får vi lägga fokus på att först bygga en allians, tillit, och senare stegvis bryta isoleringen. Det skulle kunna vara många olika saker, som trauma, neuropsykiatri eller existentiella funderingar som ligger bakom. Kim kan vara hjälpt av att bli sedd, bekräftad, och att det får ta tid att bygga en trygg relation i terapin. Därefter får vi ta nästa steg och undersöka vilka hens behov är, och hur hen ska kunna ta sig framåt.